Bengt Saltin får olympisk medalj och fem miljoner kronor

I morgon, den 8 februari, börjar vinter-OS i Salt Lake City i USA. Men redan är det klart med svenskt guld under spelen - professor Bengt Saltin (Fig. 1) får »idrottsmedicinens Nobelpris«, som delas ut av Internationella olympiska kommittén.

Det är idrottsforskningens mest åtråvärda pris och består av diplom, medalj och drygt fem miljoner svenska kronor.

Bengt Saltin får priset för att han med början på 1960-talet legat bakom flera upptäckter som varit viktiga för samhället. Enligt motiveringen tilldelas han det för sina »enastående insatser inom hjärta/kärl-, muskel- och arbetsfysiologi«.

När han själv läste medicin ansågs vila vara bästa sättet att återhämta sig från en sjukdom eller skada, men hans forskning har visat något annat. Ett genomgående tema i hans forskning har varit fysisk aktivitet i primär prevention, men också i behandling av sjuka och skadade.

Ett exempel är att hjärtinfarktpatienter tidigare låg till sängs minst 5-6 veckor för att låta hjärtat vila. Bengt Saltin gjorde sina första inaktivitetsstudier 1966 och efter det kom man fram till att det är farligt att ligga till sängs. I stället visade studier av patienter att tidig aktivering var avgörande för en god återhämtning.

- Det kan man säga var ett paradigmskifte, menar Bengt Saltin. Det är ingen tvekan om att våra studier fick ett väldigt genomslag och att behandlingen ändrades från vila till att så fort som möjligt försöka aktivera patienten.

Bengt Saltin har en mycket stor bredd i sin forskning. Själv anser han att det vetenskapligt viktigaste han gjort är att, för 15-16 år sedan, utveckla en modell där man arbetar med bara ett ben. Man sitter pä en stol hopkopplad med en cykel där bak och sparkar så att bara knäextensorerna arbetar, man tränar framsidan av låret.

- På det viset fick vi en modell med isolerad muskel påmänniska. Jag var speciellt intresserad av att se på lokala effekter av att muskeln var aktiv eller inaktiv, alltså tränad eller otränad i förhållande till hela kroppen, hela systemet. Det är på så vis vi har kunnat säga att det finns en koppling mellan fysisk aktivitet och hälsa - skelettmuskulaturens metaboliska fitness, säger Bengt Saltin.

- Det är troligen det som är den viktigaste förklaringen till att man bland annat får en bättre fettomsättning och bättre insulinkänslighet. Sedan har andra använt modellen och till exempel tränat typ 2-diabetiker. Dessa har tränat bara ena benet och då kan man visa att de får normal insulinkänslighet i den tränade muskeln medan det andra benet, det otränade, är fortsatt insulinresistent.

En annan viktig del i hans forskning är utvecklingen av metodik att analysera den lilla mängd muskelväv man får ut med en nålmuskelbiopsi.

- De flesta behöver ett gram muskler för att göra analyser. Men vid muskelbiopsi får vi som högst 100 mg, ibland bara 20-50 mg. Vi använder mikromodifierade biopsimetoder och har därmed haft möjlighet att på människomuskler göra vad andra gör på råtta, katt och hund. Det har inte varit någon speciellt stor intellektuell insats, men enormt viktig för vår forskning. Det har gjort att vi kunnat genomföra en typ av forskning som andra inte haft möjlighet till.

Bengt Saltin har också följt upp den danske forskaren Christensens studier från 1939 om hur mycket kolhydratladdning betyder för att kunna arbeta långt och länge. Denne hade sina försökspersoner på fett, på blandad kost samt på kolhydratrik kost.

- Det vi gjorde var att, när vi fick muskelbiopsitekniken, visa att uthålligheten var kopplad till lagring av socker i musklerna.

Även när det gäller vätskeförlustens betydelse för prestationsförmågan är Bengt Saltin en föregångare. Det var något han beskrev i sin avhandling i mitten av 1960-talet efter studier av Vasaloppsåkare samt järnverksarbetare i Luleå. Han fann bland annat att redan en vätskeförlust motsvarande 2 procent av kroppsvikten medför en nedgång med 20 procent i fysisk prestation.

Bengt Saltin var klar med sina medicinstudier i början av 1960-talet. 1973 flyttade han till Köpenhamn, där han sedan har bedrivit sin forskning med undantag för några år i början av 1990-talet då han fanns i Stockholm.

Att han återvände till Köpenhamn, Center för muskelforskning, berodde på att villkoren för hans forskning var så mycket bättre där än här. Han pekar på två orsaker till det:

- Det har varit så svärt att få en samling och förståelse för det här fältet i Stockholm medan det i Köpenhamn är väl integrerat i forskningsmiljön plus att det finns en god samverkan med dem som har liknande intressen.

- Dessutom så fick vi ett stort forskningsanslag, först 14 och sedan 17 miljoner danska kronor (med dagens kurs är det 17,5 respektive drygt 21 miljoner svenska kronor) om året i tio år. Så det var mer stimulerande att åka dit än att »slåss« mot alla små och stora grupperingar som fanns i Stockholm.

Bengt Saltin är mycket uppskattad bland andra fysiologer. Här i Läkartidningen sade exempelvis Ejnar Eriksson, Sveriges förste professor i idrottsmedicin, så här 1998:

- Under en period hade vi här i Stockholm en av världens främsta idrottsfysiologer, professor Bengt Saltin. Jag tycker det är skandalöst han inte utnyttjades för en enda timmes undervisning i läkarutbildningen.

Docent Carl Johan Sundberg, en yngre forskare inom samma fält, håller med om det. Dessutom säger han:

- Det är roligt att Bengt Saltin får det här priset - han är en mycket värdig mottagare. Han har gjort så mycket bra under så lång tid och är väldigt respekterad inom hela idrottsfysiologivärlden. Han är en förebild på flera sätt och har betytt mycket för många, inte minst för yngre, forskare inom området.

Själv säger Bengt Saltin:

- Jag har bra kontakt med yngre forskare bland annat i Sverige. Min princip är att alla som är intresserade ska få en chans. Och utan interaktion med de unga sä tappar man geisten.

Han är idag fortfara nde helt uppdaterad på de senaste rönen inom fältet:

- Tack vare studenterna, kommenterar han.

Bengt Saltin är självklart glad för priset från Internationella olympiska kommittén - men inte i första hand för sin egen del.

Han tycker det är viktigt att Europa kan bryta igenom den amerikanska hegemonin på det här området. Inte minst glädjande anser han det vara att priset går till Skandinavien, för mycket av god forskning inom idrottsmedicinen kommer härifrån och priset är ett erkännande av det.

Glädjande finner han också prisets koppling till Internationella olympiska kommitté_n eftersom det indikerar att den organisationen som vanligen kopplas till elitidrott också vill markera vilken betydelse fysisk aktivitet har för hälsan. Även där menar Bengt Saltin att Skandinavien ligger långt fram när det gäller att få fram vetenskapliga resultat som visar det.

- Även för idrottsmedicinen gäller ju att ska den accepteras i samhället och i sjukhussektorn så räcker det inte med motionskampanjer utan vi måste stå på en solid vetenskaplig grund.

Exakt vad han ska använda prispengarna till vet han inte idag men berättar att det stora årliga anslaget på 17 miljoner danska kronor tar slut nästa år. Prisets fem miljoner ger en öppning för hur han ska kunna gå vidare ännu några år. Några planer på att trappa ner har han nämligen inte utan räknar med att arbetsdagarna också framöver kommer att vara sex i veckan och tolv timmar långa.

Trots att arbetet tar så mycket tid hinner han hålla sig i god form. Han »cyklar jämt« och orienterar en del, något som han började med tidigt, han deltog i sin första orienteringstävling 1947. Nu tävlar han ibland i H 65 men ser fram emot att om några år ta steget upp i H 70.

- Det är möjligt att jag får en kick då, för då bör jag ha större chans att placera mig bra eftersom konkurrensen kanske är lite mindre, säger han.

tom.ahlgren@lakartidningen.se