Idag finns majoriteten av förskolebarn i förskolan. Undersökningar har visat att barn som är ute mycket i förskolan har mindre sjukfrånvaro. Kan den utomhusmiljö som barn erbjuds i förskolan påverka hur mycket de vistas utomhus när de är i förskolan och därmed vara betydelsefull för deras hälsa?
Syfte: Att kartlägga den fysiska utomhusmiljön kring förskolor i en storstad, hur den används under olika årstider samt vad i miljön som påverkar hur länge barn är utomhus.
Metod: Frågeformulär till 100 förskolor i ett geografiskt definierat område i Stockholm med frågor om antal barn, pedagogisk inriktning, uppskattad utevistelsetid under dagar med vackert och dåligt väder under året samt förskolegårdens fysiska egenskaper och särskilda områden av betydelse för barnens lek.
Resultat: Förskolor med utomhuspedagogisk inriktning hade en mer lekvänlig miljö. Barnen i dessa förskolor var utomhus längre tid under alla säsonger utom vid vackert väder sommartid jämfört med förskolor utan denna inriktning. Barn i förskolor utan utomhuspedagogisk inriktning men som hade egen gård med klätterträd eller dunge var utomhus längre tid vid varm väderlek än barn som saknade en sådan gård.
Konklusion: Att låta »gröna« förskolegårdar med ett varierat innehåll ta utrymme i städer kan vara en satsning, inte bara på en rik miljöupplevelse, utan också på att ge barn chans till mer tid för utomhuslek, vilket kan främja hälsan.
Idag finns majoriteten av 1-6 år gamla barn i förskolor (vuggestuer, børnehaver) både i Danmark och i Sverige [1, 2]. Utevistelse har en självklar plats i förskolans verksamhet och värderas högt av personal. Då hälsomyndigheter rekommenderar utevistelse varje dag så berör denna rekommendation majoriteten av barn i förskoleåldern [3, 4].
Hälsoeffekter av barns utomhusvistelse har registrerats som en lägre sjukfrånvaro hos förskolebarn [5-7]. Mindre risk för smittspridning av infektioner utomhus jämfört med inomhus kan vara en förklaring [8]. Andra dokumenterade hälsoeffekter är att barns lek och rörelse utomhus förbättrar deras fysiska styrka, balans och smidighet [9], medan brist på fysisk aktivitet har kopplats till övervikt [10]. Hos vuxna finns studier som visar sänkt blodtryck, mindre behov av värkmediciner och lägre stressnivåer hos dem som använder parker och grönområden regelbundet [11, 12]. Motsvarande forskning på barns utomhusmiljöer saknas liksom forskning om hur utomhusmiljöer ser ut där barn trivs.
Syftet med denna studie var att kartlägga fysiska utomhusmiljöer vid förskolor i ett storstadsområde, hur dessa miljöer används under olika årstider samt vad i miljön som påverkar hur länge barn är utomhus.
Material och metoder
Ett frågeformulär skickades till alla (n=100) förskolor i ett geografiskt definierat område i Stockholms län, inkluderande förskolor från såväl centrum som ytterområden. Efter en påminnelse inkom 91 enkäter, varav sex exkluderades då verksamheten upphört. Uppgifter om gårdens kvaliteter fanns i 85 enkäter medan 83 hade uppgifter om både gårdens kvaliteter och barnens utevistelsetider.
Frågeformuläret besvarades av förskolans föreståndare/personalgrupp och innehöll frågor om förskolans pedagogiska inriktning (med eller utan fokus på utomhusvistelse), antal barn och deras åldrar, förskolegårdens kvaliteter och barnens uppskattade utevistelsetid en typisk sommardag, vår/höstdag och vinterdag (kallare än -5ºC) med »vackert väder« respektive »dåligt väder«. Frågor om utomhusmiljön berörde huruvida förskolan hade egen gård, gårdens uppskattade (mycket liten, liten, varken stor eller liten, stor, mycket stor) och faktiska (m2 ) storlek, samt om det fanns träd som kunde fungera som klätterträd, dunge eller solskydd. Ur en lista på tjugo adjektiv, framtagna genom semantiska studier [13, 14], valdes de som skulle kunna beskriva förskolegårdars karaktär (spännande, enformig, kuperad, rymlig, liten, lummig, prydlig, varierad, mysig, torftig, tråkig, sliten, platt, rofylld, stökig, rolig, ömtålig, barnvänlig, frodig, blåsig). Det fanns öppna frågor om betydelsefulla platser och element för barnens lek.
Statistik
Bearbetning av enkäten gjorders med statistikprogrammet SAS. Spearmans korrelations koefficient användes för att identifiera faktorer i miljön som skulle kunna ha betydelse för utevistelsetid. Variansanalys användes för att jämföra utevistelsetider mellan förskolor med olika kvaliteter på gårdarna. Med hjälp av faktoranalys på de tjugo adjektiven kunde vi identifiera kombinationer av dessa adjektiv som bildade tydliga karaktärer och dimensioner av gårdstyper. Vid gruppjämförelser har Wilcoxons rank test och T-test använts. Skillnader betraktas som signifikant vid p< 0,05.
Resultat
Förskolegårdarnas kvaliteter
Av 85 förskolor hade 69 (81%) egen gård. Åtta (10%) förskolor hade en mindre egen uteplats och sju (8%) hade varken egen gård eller mindre uteplats vilket innebar att barnen vid utomhusleken delade miljö med de kringboende. Endast en förskola saknade en plats utomhus.
Uppgifter om uppskattad storlek fanns för 83 av 84 och gårdens yta för 35 (42%) förskolor och de var i medeltal 2.084 m2 (median 1.300 m2 ; range 40-9.826). Gårdarnas storlek i innerstaden var i genomsnitt 1.168 m2 (median=1.300; range 40-6.500) och i ytterområdena 2.504 m2 (median=1715; range 300-9.826); p=0,078. Korrelationen mellan uppskattad och faktisk storlek (n=33) var r=0,51; (p< 0,001, Spearman ). Endast åtta (10%) förskolor ansåg sig ha en mycket liten/liten gård (mean = 293 m2 ; median=330; range =150-360), medan 56 (67%) tyckte sig ha en stor/mycket stor gård (mean =2.738m2 ; median=1.500; range =140-9.826).
Faktoranalysen grupperade de valda adjektiven av de 20 möjliga. De vanligast valda kombinerades i två faktorer; lekmöjligheter och trivsel. De innehåller både positivt och negativt laddade varibler. Faktorn lekmöjligheter täckte mer än 50% av variansen i personalens beskrivning av gårdens karaktär. Dvs när personalen försökte urskilja och beskriva den egna gårdens kvaliteter låg de vanligaste i denna dimension. Lägger man till faktorn trivsel får man över 70% av variansen i beskrivningen av gårdarnas karaktär. Vi har klassificerat adjektiven barnvänlig, varierad, kuperad, lummig och rolig som beskrivning av en lekvänlig miljö. Adjektiven prydlig, ömtålig och enformig karakteriserar motsatsen dvs en lekfientlig miljö. Adjektiven mysig, spännande och rymlig var starka positiva variabler i faktorn trivsel och beskriver en trivsam miljö, medan adjektiven tråkig, torftig och sliten var de starka negativa variablerna i samma faktor. De beskriver en inte särksilt påkostad otrivsam miljö.
I beskrivningar av vad det är i utformning och detaljer som gör miljön intressant för barnens lek uppger personalen betydelsen av nivåskillnader och variation i markunderlaget (20%), inslag med vatten (13%), betydelsen av buskar (41%), träd (30%) och skog eller dunge (17%). Sandlåda förkommer hos 98% av förskolorna och två tredjedelar uppger att sandlådan är en av de viktigaste platserna för lek.
Utevistelsetid i relation till årstid, pedagogisk inriktning och miljökvalitet
Barnens uppskattade utevistelsetid varierade med årstid (Tabell 1 ). Förskolor med utomhuspedagogisk inriktning (n=26) hade längre utevistelsetider än de övriga förskolorna (n=56) utom vid sommardagar med vackert väder (Tabell 1). Under dagar med varm väderlek (se fotnot Tabell 2 ) var barnen på förskolor med utomhuspedagogisk inriktning utomhus längre än förskolor utan sådan inriktning; 5,54 jämfört med fyra timmar; p=0,001 respektive.
Gårdarna på förskolor med utomhuspedagogisk inriktning hade oftare en lekvänlig miljö (p=0,0032), mer sällan en otrivsam miljö (p=0,0023) men lika ofta en trivsam miljö som förskolor utan denna pedagogiska inriktning. På förskolor utan utomhuspedagogisk inriktning fanns flera kvaliteter på gården som gav längre utevistelsetider vid varm men ej vid kall väderlek (Tabell 2). Däremot fann vi inga kvaliteter på gården till förskolor med utomhuspedagogisk inriktning, varken vid varm eller vid kall väderlek, som korrelerade till utevistelsetidens längd.
Diskussion
Vi fann att den uppskattade utevistelsetiden i förskolan var mest beroende på om förskolan hade en utomhuspedagogisk inriktning och om utomhusmiljö var lekvänlig. På förskolor med annan pedagogisk inriktning var barnen utomhus längre tid i varmt väder om de hade en lekvänlig utomhusmiljö med plats för klätterträd. Dessa förskolegårdar fanns såväl i innerstad som i ytterområden.
En stor andel av förskolorna uppgav långa utevistelsetider som är betydligt längre än de som rapporterats i resultat från tidigare studie [5]. Personalen kan ha överskattat tiderna eftersom utevistelse anses av många vara bra för barn. Variationen i uppskattade tider både mellan årstider och mellan förskolor kan ändå tala för att personalen försökt svara med eftertanke.
Vid kall väderlek hade flera förskolor med utomhuspedagogisk inriktning långa utevistelsetider trots minusgrader i Stockholm under flera månader. Men snö och is omtalades ha stor betydelse för barnens lek och utomhusaktiviteter. Det är möjligt att bättre tillgång i förskolan på smidiga och varma kläder till både barn och personal skulle öka utevistelsetiderna i kyligt väder på alla daghem. Personaltätheten bestämmer också i viss mån kapaciteten för att ordna med barnens utevistelse, framförallt vintertid. Under 1990-talet har barngrupper i förskolor i Sverige blivit större, från 13,8 barn per förskolegrupp 1990 till 16,8 barn 1996 [1].
Med egen gård var barnen utomhus längre tid. Det problem som framkom på förskolor placerade inne i befintlig bebyggelse var lojalitetskonflikter mellan förväntningar från kringboende på hur miljön skall se ut och barnens behov att röra sig fritt. När barnen rör sig i buskagen, förflyttar sand och stenar, försöker ta sig upp i träden blir det givetvis ett hårt slitage på miljön. Troligen leder detta till hänsynstagande och kompromisser som innebär att barns rörelsefrihet begränsas och att utevistelse inte prioriteras.
Att ha ett klätterträd kan vara en indikator på att en gård har tillräckligt stora partier av naturmark där träd klarar av att växa i kapp med barns klättrande och hanterande av vegetationen. Förskolor med utomhuspedagogiskt fokus hade oftare en lekvänlig miljö och barnen hade ofta naturmark både på gården och i omgivningarna till förskolan som de utnyttjade. Utomhusmiljön kan vara som ett andra »vardagsrum« för verksamheten dit även mer typiska inomhuslekar, måltider och sovstunder förflyttas även i kall väderlek. Utomhuspedagogisk verksamhet växer troligen lättare fram där miljöbetingelserna är goda och personalen på dessa förskolor har ett intresse av att miljön utvecklas mot att vara lekvänlig och trivsam.
Faktoranalysen beskriver vikten av variation i gårdens utformning med ytor av olika karaktär, men även en mer intim rumslighet där det är möjligt att känna sig omsluten av miljön och kanske uppfatta denna som »mysig«. Det fanns flera förskolor, framförallt i ytterområden byggda under 1960-1970talet, som hade stora ytor och en variation i utformningen innehållande såväl anlagda ytor som naturmiljöer. Å andra sidan fanns det förskolor, framförallt i centrum, med små ytor som placerats på »svårbebyggda« tomter med kuperad terräng som tillfört lekpotential. Återhämtande miljöer för vuxna beskrivs oftast som parker och andra större naturområden [15]. En lummig miljö med buskage och annan markvegetation antas kunna ge barn möjlighet till liknande upplevelser ä ;ven inom ramen för en förskolas utomhusmiljö. För barn kan buskar upplevas som stora träd och helt omsluta dem i leken t.ex. som kojor att krypa in i [9].
Denna studie har visat att förskolor med utomhuspedagogisk inriktning har längre utevistelsetider både vid kall och varm väderlek och att de också oftare hade tillgång till en lekvänlig förskolegård. I förskolor utan utomhuspedagogisk inriktning vistades barnen mer utomhus i varm väderlek om de hade en gård som förskolan ensam förfogade över och om denna innehöll klätterträd och en träddunge. Att låta »gröna« förskolegårdar med ett varierat innehåll ta utrymme i städerna ser ut att kunna vara en satsning, inte bara på en rik miljöupplevelse, utan också ge barnen chans att få mer tid för utomhuslek och att få vuxna att engagera sig i denna del av varje förskolas vardag. Om förskolebarns utevistelse i förskolans utomhusmiljö är en viktig friskfaktor är föremål för fortsatta studier.
Margareta Söderström, Afdeling for Almen Medicin, Panum Instituttet, Blegdamsvej 3, DK-2200 København N. E-mail: m.soderstrom@pubhealth.ku.dk
Antaget: 21. april 2004
Interessekonflikter: Ingen angivet
Taksigelse: Studie stöds av Folkhälsoinstitutet, Vetenskapsrådet (K00-27X-13453-01), FORMAS (22.5/2001-1019) och Region Skåne.
