Jørgen Brems Dalgaard
Vor tidligere meget inspirerende og entusiastiske chef og læremester professor Jørgen B. Dalgaard er den 24. juni 2002 stille sovet ind - 84 år gammel.
Jørgen B. Dalgaard var født i Viborg, han fik lægevidenskabelig embedseksamen i 1943 og deltog som læge i Finlandskrigen og arbejdede i Sverige fra 1943 til 1945.
Han blev speciallæge i patologisk anatomi i 1951 og forsvarede samme år sin disputats om serumfosfatasestigningen ved obstruktions-icterus. I de følgende år havde han ansættelser i retsmedicin og patologisk anatomi, bl.a. ved Mayo-klinikken og Gades Institut i Bergen. I 1959 blev Jørgen B. Dalgaard udnævnt til professor i et nyoprettet professorat i retsmedicin ved Aarhus Universitet og blev samtidig statsobducent for Nørrejylland.
Jørgen B. Dalgaards studenterforelæsninger var velbesøgte og enormt spændende med fremvisning af dagsaktuelle cases, krydret med anekdoter fra mange års erfaring. Generationer af læger fra Aarhus Universitet vil altid huske disse forelæsninger. Det var afgørende for Jørgen B. Dalgaard, at de studerende opfattede faget som et samfundsmedicinsk fag, og at de fik lært en »retsmedicinsk tankegang«, som kunne bruges i det senere virke som læger.
Jørgen B. Dalgaard var en mester i at oplære yngre læger, ikke alene i obduktionsteknik, men især i udfærdigelse af erklæringer. Disse skulle være logisk opbyggede, og hvert ord skulle vejes med henblik på efterforskning og senere retsligt brug. Vi lærte også, at det ikke var nok at fastslå dødsårsagen, men at læsionerne skulle vurderes med hensyn til betydning og opståelsesmåde. En oplæring alle, uanset fremtidige specialer, har haft stor glæde af.
Jørgen B. Dalgaard blev især kendt for sin forskningsmæssige indsats, som ofte blev drevet af harme eller indignation over de mange meningsløse dødsfald, man kom ud for i retsmedicinen.
Hans første store retsmedicinske arbejde var en analyse af 550 kuliltedødsfald ved ulykker, selvmord og drab i Jylland.
Resultaterne blev offentliggjort i Acta Jutlandica i 1961, men hans fortjeneste lå specielt i formidlingen af resultaterne til befolkningen gennem aviser, foredrag m.v., ligesom han forstod at informere og påvirke politikere og embedsmænd, alt med henblik på at forhindre fremtidige dødsfald. Han har været medvirkende til, at kulilteforgiftninger er blevet sjældne i Danmark.
I begyndelsen af 1960'erne kastede Jørgen B. Dalgaard sig med ildhu over det stærkt stigende antal trafikulykker, som han dagligt blev konfronteret med på sektionsstuen.
Han udtalte ofte »det er ikke nok at tælle brækkede ribben«, men han ville vide, hvorfor de opstod og hvordan man kunne forhindre det i fremtiden. Også her forstod han at publicere resultaterne på en indtrængende og forståelig måde over for befolkningen og ikke mindst politikerne. Han kunne sommetider blive så ivrig, at resultaterne kom i dagspressen før de fremkom i fagpressen. Hans særlige interesseområder sikkerhedsseler, styrthjelme, knallert- og cykelulykker samt hastighedsbegrænsning og spirituskørsel, har båret frugt og har sparet mange liv i trafikken.
Jørgen B. Dalgaard gik også aktivt ind i det samfundsproblem der opstod i slutningen af 1960'erne, med misbrug af hash og narkotika, hvor han medvirkede til bestemmelsen om, at alle narkomaner skulle obduceres og have foretaget retskemisk undersøgelse, hvilket fortsat er af stor betydning for vor viden om narkotikamisbruget.
Jørgen B. Dalgaard udviste stor interesse for sine medarbejderes velbefindende. Det var aldrig kedeligt at være sammen med Jørgen B. Dalgaard. Alle medarbejdere husker med stor begejstring de mange institutudflugter med kreative og pudsige indfald.
Trods legemlige sygdomme efter pensioneringen bevarede han sit intellekt og fortsatte med at interessere sig for det fag, han havde viet sit liv. Han udgav bl.a. efter sin pensionering bogen »Retsmedicinske Epistler« og var aktiv til det sidste med nye publikationer.
Vore tanker går til Jørgen B. Dalgaards fire døtre, børnebørn og ikke mindst til Misse , der gennem hans sygdomsperioder har været en utrolig støtte, og som nu må leve med savnet.
Æret være Jørgen B. Dalgaards minde.
Markil Gregersen
Ingrid Bayer Kristensen
Annie Vesterby Charles
Jørgen Dalgaard avled den 24. juni 2002. Han var den nordiske rätts- och trafikmedicinare som hade en unik anknytning till alla de nordiska länderna även om han alltid förblev genuin dansk.
Därtill skall läggas att han var scout med anknytning till scoutrörelsen under hela sitt liv vilket på sitt sätt präglade hans personlighet. Jørgen Dalgaard hedrades med ordnar och medaljer för sina insatser på många fält, men det förändrade honom inte; han förblev den danske scouten!
Han var född i Viborg den 11. juni 1918, blev cand. med. 1943, dr.med. 1950, specialist i patologi 1951, prosektor i patologi og retsmedicin vid Bergens universitet 1954-1958, professor vid Mayo Clinic, Minnesota 1958-1959. Under åren 1959 till 1988 var han professor i retsmedicin vid Aarhus Universitet och statsobducent för Jylland.
Jørgen Dalgaard är en person som vi alla uppskattade och som vi saknar; den som skriver dessa rader har förlorat en vän som jag lärde känna för snart 50 år sedan. Jørgen var en stor idealist och hade ett imponerande brett kunskapsfält. Han delade gärna med sig av sina kunskaper och erfarenheter. Talrika är de vetenskapliga undersökningar och rapporter som kommit från hans institution. En särskild honnör bör ägnas honom för att han inspirerade yngre medarbetare till egna arbeten.
Hans insatser på det rätts- och trafikmedicinska området är många. Han sökte att genom obduktioner klarlägga dödsorsakerna i syfte att finna åtgärder för att förhindra upprepande av skador och olyckor i trafiken. I det trafikolycksprofylaktiska arbetet var han Danmarks mest uppmärksammade och respekterade person. Hans engagemang omfattade också övriga nordiska länder och han var en gärna hörd föreläsare även vid t.ex. internationella konferenser och kurser.
Jørgen Dalgaard var en flitig skribent. Utom alla hans vetenskapliga rapporter bör nämnas att han mycket ofta sände »epistlar« till familj och vänkrets. Han behandlade aktuella frågor, berättade om sina resor och upplevelser, om aktiviteter inom orienteringssporten och lät familjemedlemmarna och vännerna få aktuell kännedom om varandra oavsett var de befann sig. I boken »Retsmedicinske epistler«, som utkom 1997, redogör han för ett större antal fall i vilka han varit engagerad. Internationellt var han tagen i anspråk som »Forensic Medical Expert« i den irländska konflikten i Ulster; han var som specialist med om ett fall som rättsbehandlades i England rörande dråpsuspekta dödsfall vid fall från höghus i Abijan, Elfenbenskusten; han var engagerad i fall i Be'er Sheba i Egypten och i Gaza i Palestina etc.
Under senare år har han skrivit en facklig minnesbok. Han hann avsluta arbetet men fick inte se boken i tryck. Den utkommer i augusti 2002.
Vid samta l återkom Jørgen inte sällan till andra världskriget och den tyska ockupationen av Danmark. Det är för mig angeläget att i största korthet få dela med mig kännedomen om hans liv under åren 1940-1945. Han har relativt uförligt berättat om detta i »Brigadebladet« nr 4/1998 och nr 1/1999. Det var för Jørgen Dalgaard mycket viktigt att nya generationer fick kännedom om denna tid för att engageras i åtgärder som i framtiden hindrar sådana övergrepp som det tyska på Danmark och som kan bidra till en fredlig samlevnad mellan folken.
Den 9. april 1940 blev »en skammens og ydmygelsens dag, da Danmarks frihed blev foræret væk efter en spagfærdig, formel protest« (cit. Jørgen). Han var då medicinstuderande i Århus och sökte och fick ett stipendium för sex månaders studier i Stockholm.
Svenska medicinare fick med dubbel meritering möjlighet att delta i en patologikurs i Helsingfors. Också Jørgen kom med. Han fick bl.a. arbeta som praktikant på Röda Korsets sjukhus. Under vistelsen i Helsingfors föll ryska bomber över staden. Många blev sårade och Jørgen fick sitt elddop som kirurg. Han anmälde sig som frivillig och kom omgående till den finsk-ryska fronten. Senare kommenderades han till den danska ambulansen
Efter en tid blev det klart att tyskarna bistod Finland mot den gemensamma ryska fienden. Eftersom Danmark var ockuperat av Tyskland fann Jørgen och andra med honom att det inte var möjligt att verka vid den finsk-tyska fronten. Han tog sig därför tillbaka till Danmark och fortsatte sina studier i Köpenhamn.
Sommaren 1943 blev Jørgen Dalgaard färdig läkare. Han blev strax därefter kallad till militärtjänst med utbildning vid underläkareskolan. Läget i Danmark blev allt mera spänt och avväpning av den danska militären och internering förestod. Jørgen anslöt sig då till en grupp som flydde till Sverige. De nådde Trelleborg efter att ha tagit betydande risker och efter många äventyrligheter.
Från september 1943 till maj 1945 var Jørgen Dalgaard i Sverige. Han kom självklart att tillhöra »Den Danske Brigade« men kunde arbeta i Sverige i avvaktan på order att samlas. Brigaden var helt accepterad av Sverige som bidrog till dess verksamhet och utrustning med 50 miljoner kronor i dåtida penningvärde.
Jørgen arbetade under åren 1943-1945 i Stockholm, Gävle, Säffle och vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. (Det kan nämnas att han långt senare, 1955, sökte och kompetensförklarades till professuren i generell patologi vid Göteborgs universitet!).
Den danska brigaden fick som sin stora uppgift att säkra tyskarnas reträtt och hindra oroligheter efter kapitulationen. Den 5. maj 1945 var Brigaden på dansk mark. Jørgen Dalgaards verksamhet och upplevelser under månaderna efter att Danmark blivit fritt från det tyska oket är omfattande.
Jørgen Dalgaard manar oss att aldrig glömma de miljoner som i allierad tjänst påtog sig uppgiften att avsluta kriget som krävt så många offer. Det är dem vi har att tacka för vår frihet. »Mon mine børn, børnebørn, venner eller andre vil forstå det?« frågar sig Jørgen Dalgaard.
Jørgen Dalgaards liv och gärning skall minnas med respekt. Vi sörjer en vän; själv känner jag stor tacksamhet över att ha lärt känna honom och vad han har betytt för mig.
Rune Andréasson